Det glittrar så gnistrande vackert i ån,
 det kvittrar så lustigt i furen.
 Här ligger jag lat som en bortskämd son
 i knät på moder naturen.
 Det sjunger och doftar och lyser och ler
 från jorden och himlen och allt som jag ser,
 från jorden och himlen och allt som jag ser.

Det är, som om vinden ett budskap mig bär
 om lyckliga dagar, som randas,
 mitt blod är i oro, jag tror jag är kär
 - i vem? – ack i allt som andas.
 i allt som andas!
 Jag ville, att himlens och jordens allt
 låg tätt vid mitt hjärta i kvinnogestalt,
 låg tätt vid mitt hjärta i kvinnogestalt