Först när regnen kom
och högervinden ven
Tog jag ett tåg från Stockholm
vida världen via Flen

Med den vanligaste av planer
och inget nytt att komma med
Och det fanns inget att egentligen fly från
bara inget mer att ge

Först när regnet kom
förstod jag något var fel
Det var en stilla skakning
under gatorna, långt ner

Det var den vanligaste förvarning
varken mindre eller mer
och det fanns inget att egentligen fly från
det fanns ingen tid att be

Och en vidöppen [bad word] ut framför oss
i en ödelagd stad där ateister bär kors
jag säger till dig det var tur att du kom
jag har skyhöga krav och det här är lagom
men det är inget för mig

Först när våren kom
med solidaritet
längtar jag hem till Stockholm
förstod jag vidden av mitt svek
Och med den lamaste av ursäkter
varken samtal eller brev

Så fanns det inget att egentligen säga
det bara blev som det blev

Och en vidöppen [bad word] ut framför oss
från en ödelagd stad där ateister bär kors
Jag säger till dig det var tur att du kom
jag har skyhöga krav och det här är lagom
men det är inget för mig

Det blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hem

Det blev en ensam lång väg hem
Det blev en ensam lång väg hem