I en kvalmfylld andlig öken har jag sett dem gå
Drabbade av själasoten, hågloösa, med ilska I synen
Det är som sorgen aldrig skulle lämna deras ögon
Som om sinnet hade svarinat för evigt 

Sammanträngda på ytor små
Lager pa lager (I boningar grå) I angestens högborg
Under jorden hastar de – jagande sökande: ingenting finnande
Varför stannar de aldrig upp? 

Innan nuer fredliga gömma finner
I susandl lundar ivingas även ni till vila
Inte in stillsam undran – en rasande fråga
Varför stannar ni aldrig upp? 

Oändlict upplyst – fär alltid höljd I mörker
Inga stjarnor ser lag lysa här
Vilka skalder dikta I denna dimma? Vilka malare sina verk här färgar?
Oändligt upplust – för alltid höljd I mörker
Inga stjarnor ser lag lysa här
Vilka malare sina verk här färgar?