Hör du hur mitt hjärta slår, panik och vredemod
Min själ är tärd av allt jag sett, det blev som vi förstod
Vår frihet har förkastasts och vår rättighet dom tog
Ty ingen vågade gå fram och visa nog är nog

I natten ekar röster hjälp, ty viskningar och skam
Starka band, blod och jord, de bortglömdas namn
Den tid då folket stod sig, ännu ett minne blott
Vi sitter nu i samma växt som vi alla en gång sått

Vi längtar efter svea rike, den barm som värmer mest
Vi hyllar morgondagens ljus som rensar bort vår pest
Vi längtar efter svea rike, den barm som värmer mest
Vi skall ej vända om igen, vi genomskådat denna best

Vår svenska ätt är borta, ett heligt och starkt arv
Vi satt som förlamade, moder svea ropade larm
Är våran tid nu redan förbi eller finns det hjälp att få?
Gnistan ligger där och pyr under svart och sotigt kol