I ljuset från min lykta
ser jag skuggan utav sorg,
drömmar som har slocknat
ifrån ett liv som haft sin tid.
Inte kan jag stå och se på
då vi flyr,
verklighet och sanningar
där moralen är fantasi.

Det är ju du själv som väljer,
det är ju du själv som sväljer,
deras sagor och lögner och fjäsk.

Är det sant att även de som talar
högt starkt och rätt
planterar döda blommor?
Då kan det inte vara lätt
för människan att tro
på Gud att han är stor,
när tystnaden breder ut sig
i huset där hon bor.

Det är ju du själv som väljer,
det är ju du själv som sväljer,
deras sagor och lögner och fjäsk.

Kung Bore är död
och våren, den nyvalde är folkets hjälte.
Visioner föds
och det är dags att befolka
sina massiva luftslott.
Livets panorama,
hallucination, jag har
längtat något så gränslöst.
Ge mig evig insyn
in i drömmarnas land,
först då blir jag lycklig

--------------------------
KING WINTER
(as published on anglagard.net)

In the light from my lantern
I see the shadow of sorrow,
in dreams that have been extinguished
from a life that has had its time.
I cannot stand and watch
while we flee
reality and [bad word] 
where morality is fantasy.

It is you who chooses
it is you that swallows
their fairy tales and lies and flattery.

Is it [bad word] that they who speak
loud, strong and right
also plant dead flowers?
Then it cannot be easy
for a human to believe
that God, he is great,
when silence spreads
in the house where she lives.

It is you that chooses,
it is you that swallows,
their fairy tales and lies and flattery.

"King Winter" is dead
and Spring, the newly elected,
is the people's hero.
Visions are born,
and it is time to populate
their castles in the clouds.
Life's panorama,
a hallucination, I have
longed for so tremendously.
Give me a view
into the land of dreams,
only then will I be happy