Vintern tar änn ett liv 

Ensam i den bitande kylan där snön yrar, förblindar 
Trotsigt han reser sin näve mot den askgrå skyn 

Odjur aldrig lang borta är då svältiderna är här 
Djuren flockas, [bad word] död när mänskokött finns när 

Men kylan är honom övermäktig 
Långsamt han slumrar in 
och han dör som en ärofylld man 
som stred under fullmånens sken 

Nu, hungerns käftar kryper till 
och tuggar i [bad word] ben 
inget mat skall gå till spillo
under fullmånens sken