Från nattens dunkla drömmar 
 vandrar jag fram, 
 ur dina sinnens 
 djupaste hav. I evig tid... 

 Fyller dina nätter 
 med evighetens vindar 
 väter dig med stjärnors glans 
 från tidlöshetens rymd. 

 Som blod söker tårar 
 i stridens storm 
 bestiger jag nattens sköte 
 dricker ur dess bittra källa 

 Samman med dina maror 
 på ångestens springare, 
 rider jag tronande fram 
 genom dina plågor 

 All din eviga smärta 
 när min själ, 
 dina smärtfyllda skrik 
 fyller mig med liv. 

 Blott ditt sinnes bane 
 i evig tid...