Jag ser mig om och ser mitt hem försvinna bort
Min tid där hemma känns nu alldeles för kort.
Blott ungdom, knappt en man då plikten kallade mig, om jag får se mitt hem igen det vet jag ej.
Blang fränder från min by så drog jag ut i strid
och värdlen brann

För kriget der kan
Förgöra en man
Jag ger mitt liv för mitt fosterland
Men vem saknar mig?
Så se mig som den
en make, en vän;
Fader och son som aldrig kommer hem
Men vem sörjer mig?

Gick ut i strid för Sverige, blev döpt i blod
Där ute väntar döden, inte hjältemod
I fält där frände faller, hörs ingen sång
Utmanar våra öden, ännu en gång.
Långt hemifrån.
Döpas och dö i strid

Och värdlen brann
För kriget der kan
Förgöra en man
Jag ger mitt liv för mitt fosterland
Men vem saknar mig?
Så se mig som den
en make, en vän;
Fader och son som aldrig kommer hem
Men vem sörjer mig?

Och när min tid [bad word] ut 
Vem bryr sig då
De kämpar på
För en soldat ett värdig [bad word] 
Få somna in
Försvinna bort och aldrig vakna

För kriget der kan
Förgöra en man
Jag ger mitt liv för mitt fosterland
Men vem saknar mig?
Så se mig som den
en make, en vän;
Fader och son som aldrig kommer hem
Men vem sörjer mig?