Mördaren han bodde i ett torp
 Lynnet mörkt som fjädrar av korp
 Butter och ensam med mord i sinnet
 Ett dussin dråp, han njöt av minnet 

 Mord i minnet 

 Han vaktar, han spejar för sina lamm
 Hatets ande i honom stigit fram
 Vid vägars kant, vid stigars fåra
 Fylld av slakten, törstig att såra 

 Under oväder blott han slå nu till
 När allting är stängt, han äta vill
 Då fångar han mångens nära och kära
 Deras kött till den mörkes ära, förtära! 

 Sina verktyg han putsar väl
 Med dessa han sticker ihjäl
 Torka, vira, slita, riva
 Han kan sin konst, han grina 

 Mord i minnet 

 Hans ben snart brinna i eldars hav
 Hans straff, han veta, en hetaste grav
 Där han då plågas underjord
 För sina dåd, för minnen av mord