Hanna var ett rock n’ roll freak. 
Henry var en äkta discoboy. 
Henry köpte jämt Veckoreyn. 
Hanna stod i kiosken vid Stora Torg. 
Så Hanna och Henry dom träffa varann, ooh. 
Allt dom gjorde, gjorde dom likt. 
Men det fanns ett problem, det gällde musik.

Hanna hade hemliga hobbys, 
hon samlade plattor från fjärran tid. 
Henry han höll huvudet högt, 
han dansade disco aaalltid. 
Hon hade älskat Elvis och Lennon och Jagger. 
Henry han dansa som i trans, ooh. 
När han stod på golvet hade Hanna ingen chans. 

Hon sa:
 -Henry, dansa inte disco. Henry, inte disco.  
Hon sa:
 -Henry, dansa inte disco. Henry, inte disco. 

Hanna hon var kär i Henry. 
Henry var också kär i sin vän.
Men varje kväll var det krig 
framför den svarta skivspelaren. 
Så Hanna och Henry dom lämna varann, ooh. 
Henry svängde sina discoshoes 
och Hanna blev hög på rhythm n’ blues. 

Hon säger:
 -Henry, dansa inte disco. Henry, inte disco.  
Hon säger
 -Henry, dansa inte disco. Henry, inte disco.  
 -Henry, dansa inte disco. Henry, inte disco.