Ur intet fцddes en vдrld. 
Genom mцrkret skar hans brinnande svдrd. 
Ur ordet gavs allt levande form, 
se klippiga berg och brеdjupt hav, 
skеden edens hдrlighet. 
Ur stoftet bjцd han trдda fram, 
sin skapelses krona, en kvinna och en man. 
Skapade att дlska och leva med varann. 
Adam den fцrste, Guds avglans pе jorden, 
stod infцr henne, lдt hцra de orden: 
- Se hon дr kцtt av mitt kцtt, 
ben av mina ben. 
Ja hon var hans krona hon var hans Eva, 
skapad att ge liv skapad att leva, 
frцjdas och vara helt nдra sin man, 
de skulle hдrska jorden, 
och tjдna varann.