Minnena kommer så ofta till mig
nu e' allt borta jag fattar det ej
Borta e' huset där murgrönan klängde
borta e' grinden där vi stod och hängde

Lyckliga gata
du som varje dag hörde vårt glam
En gång fanns rosor här
där nu en stad fort växer fram

Lyckliga gatan du finns inte mer
du har försvunnit med hela kvartért
Tystnat har leken tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
trampat och skövlat fördärvat och skändat

Skall mellan dessa höga hus en dag
stiga en sång
lika [bad word] och skön som den
vi hört en gång

Ja allt är borta det e' bara så
Ändå så vill jag nog inte förstå
att min idyll som ju alla vill glömma
nu e' en dröm som jag en gång fått drömma
Allting är borta huset och linden
och mina vänner skingrats för vinden

Lyckliga gata
det är tidens som här dragit fram
Du fått ge vika nu
för asfalt och för macadam

Lyckliga gatan du finns inte mer
du har försvunnit med hela kvartért
Tystnat har leken tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
trampat och skövlat fördärvat och skändat

Skall mellan dessa höga hus en dag
stiga en sång
lika [bad word] och skön som den
vi hört en gång