ag ser i svart och vitt
Sikten är sedan länge skymd
Förlorad ute på vidsträckta vatten
Med hål i skrovet och revat segel

Himlen stänger sig ovanför mig
Moln hopar sig i hotfulla skepnader
Detta skrämmer mig, men fascinerar mig oerhört
Hoppet slukas, livet dräneras, drömmar mördas

Allt som någonsin har betytt något
förlorar sitt värde, sin egentliga mening
Jag vet inte var denna skuta kommer föra mig
Men ändå hoppar jag inte överbord

Jag vill inget hellre än att komma härifrån
Men likt en cysta klänger jag mig fast
Rädd för vad som kan hända, rädd för det okända
Ångest i tusenfald, psykisk tortyr i dess renaste form

Inget land är i sikte, inget hopp skymtar
Molnen blir allt fler och fler och tätare för var dag
Sikten är lika med noll, lönlöst att ens försöka
att se ljuset i tunneln, någon form av räddning

Därför sitter jag fast i denna båt
M/S Undergång, de fördömdas skepp
Aldrig når jag [bad word]  slutet av färden
Jag seglar i ensamhet på ett oroligt hav

Tankar kring död och evig sömn hemsöker mina nätter
Desperationen har tagit ett fast grepp kring mig
Men likt en cysta sitter jag fast i den befläckade relingen
Fördömd att för alltid segla på detta blodröda hav

I see in black and white
My sight is since long bleary
I'm lost out on open water
With a hole in the hull and reefed sails

Heaven closes above me
Clouds gather together in threatening guises
All this scares me, but fascinates me greatly
Hope is devoured, life is drained, dreams are murdered

Everything that ever meant anything
loses it's value, it's actual meaning
I don't know where this boat will take me
but yet I don't jump overboard

I want nothing more than to get out of here
But like a cyst I firmly hold on
Afraid of what could happen. Afraid of the unknown.
Angst in thousandfold, mental torture in it's purest form.

No land in sight, no hope to be seen.
The clouds multiply, [bad word] more and denser for every day
Sight is down at zero, it's pointless even trying
to see the light in the tunnel, some form of salvation

That's why I'm stuck in this boat
M/S Doom, the ship of the damned
Never will I reach the ground, the end of the voyage
I sail alone on a stirred sea.

Thoughts on death and eternal sleep haunt my nights
Desperation has taken a firm grip around me
But like a cyst I cling to the tainted rail
Doomed to always sail this bloodred ocean